Osteopatisk behandling

All osteopatisk behandling baseras på osteopatins 3 grundprinciper:

–       Kroppen är en enhet.

–       Struktur och funktion är ömsesidigt relaterade.

–       Kroppen har självreglerande och självläkande förmåga.

En behandling går till så att osteopaten vid första besöket tar en ordentlig anamnes, dvs sjukdomshistorik, på patienten. I den får patienten svara på frågor som är relevanta för det aktuella problemet samt frågor om det allmänna hälsotillståndet. Denna anamnestagning är viktig för hur osteopaten sedan lägger upp undersökning och behandling. Anamnesen är också betydelsefull för att osteopaten ska kunna avgöra om annan medicinsk undersökning eller behandling är nödvändig innan den osteopatiska behandlingen kan ta vid. Av den här anledningen är det första besöket ofta längre än återbesöken.

Den undersökning som sedan följer är för att förstå det aktuella problemet och hur det påverkar patienten. Den involverar aktiv rörelsetestning där patienten själv utför rörelser, medan osteopaten observerar hur vävnaderna rör sig och reagerar. Palpation där osteopaten känner igenom vävnaden och passiv testning, där osteopaten testar patientens rörelseförmåga, används för att undersöka problemet närmare och fastställa mer specifikt vilka vävnader som är påverkade. Undersökningen kan också involvera särskilda tester, som t ex ortopediska, neurologiska, kardiovaskulära eller viscerala om osteopaten uppfattar det som adekvat i det enskilda fallet.

När osteopaten har fastställt en diagnos kan behandlingen börja. Det område som patienten upplever som problem är inte alltid grunden till problemet och behandlingen kommer att inriktas på dels den vävnad som ger patientens symtom, men även det som upprätthåller problemet, dvs grundorsaken till problemet. Det är det sistnämnda som gör osteopatin unik.

En behandling tar ungefär 40-45 min. Ett nybesök är ofta något längre beroende på hur omfattande din sjukdomshistorik är.

Tekniker som används

Osteopatens verktygslåda är mycket stor, men oftast används endast ett fåtal tekniker under samma behandlingstillfälle. Teknikvalet kan däremot variera från en behandling till en annan, beroende på vad som har hänt sen tidigare behandling och vad patienten för tillfället har behov av. Många av osteopatins tekniker är väldigt mjuka och det är inte alltid som patienten uppfattar initialt vad som händer. Ofta kan effekten dock upplevas ganska starkt efter behandlingen, något som många patienter uttrycker sin fascination över.

Något som gäller för alla behandlingstekniker är att de används i ett större sammanhang för att återställa kroppens funktion och hållning samt förbättra cirkulation och dränage i kroppen genom att påverka strukturen. Osteopaten har alltid en strävan att påverka hela kroppens vätskedynamik även om specifika tekniker ibland kan behövas för att återställa funktionen i ett särskilt område.

TBA (total body adjustment)

Denna behandling är mycket mjuk. Hela kroppen adresseras i ett särskilt rutinmönster med rytmiska rotationer, som syftar till att förbättra mekaniken och cirkulationen i kroppen samt att lugna nervsystemet. Osteopaten kan i rutinen lägga till andra tekniker om han/hon tycker att det behövs.

Soft tissue

Detta är en grupp av tekniker som kan liknas vid massagetekniker. De syftar till att öka cirkulationen och minska spänningar i mjukdelar som t ex muskler, ligament och fascia. Det kan vara stretching, inhibition, knådning, friktioner eller triggerpunktsbehandling.

MET (Muscle Energy Technique)

Tekniken går ut på att man använder den naturliga avslappning som sker omedelbart efter en aktivering av en muskel.

Manipulation

Detta är en samling tekniker som kan användas på kroppens leder och som syftar till att åstadkomma en förbättrad mekanik och ökad cirkulation i det specifika området. Osteopaten lägger en riktad, snabb och lätt impuls i den önskade leden. Det är dessa tekniker som i folkmun benämns som att ”knäcka”, men väl utförda är dessa tekniker långt ifrån vad det låter som.

Artikulation/mobilisering

Dessa tekniker syftar till att öka cirkulationen i området som adresseras samt att förbättra rörelsefriheten och den neurologiska styrningen av muskler, leder, ligament och fascia i området. Det kan vara en enskild led som adresseras eller ett helt område.

Fasciella tekniker

Dessa tekniker går ut på att balansera fascian mot den vävnad som den omgärdar och ”nysta upp” de energimönster som finns lagrade i fascian för att uppnå avslappning. Fascian i kroppen är en vävnad som omsluter all annan vävnad och är kontinuerlig genom hela kroppen. Det är den enda vävnad som är kontinuerlig från topp till tå. Forskning har visat att fascia kan lagra rörelseenergi och därmed upprätthålla gamla dysfunktioner. Fascia står också för mycket av den stabilitet vi har i kroppen, något som kan bidra till stelhet. Detta gör fascia till en potentiell faktor i kroppsliga dysfunktioner.

Strain/Counterstrain

Denna teknik bygger på att osteopaten neutraliserar den neurologiska feed-back loop som upprätthåller en statisk kontraktion i en muskel eller ett ligament. Genom att lägga den led eller muskel som är dysfunktionell i ett helt avslappnat läge uppnås avspänning.

BLT/BMT/BTT (balanced ligamentous/membranous/tissue tension)

Detta är mycket mjuka tekniker som går ut på att balansera ligament, membran eller vävnader mot varandra för att återställa balansen t ex i och runt en led. Tekniken går ut på att osteopaten försiktigt placerar t ex en led i ett avslappnat läge och ändrar på så sätt den neurologiska feed-back som upprätthåller det felaktiga läget, varvid de omkringliggande vävnaderna kan slappna av.

Funktionell teknik

Detta är en oerhört mjuk teknik som kan appliceras på vilken vävnad som helst. Den går ut på att osteopaten följer vävnaden åt det håll som kallas ”ease” dvs mot rörelsefrihet för att återställa normal rörelse i ett område genom att få vävnadsavslappning.

Kraniell behandling

Osteopaten undersöker och behandlar oerhört subtila förändringar i rörelserna mellan skallbenen (suturerna) och korsbenet. Den kraniella behandlingsformen är mycket omtvistad hur den egentligen fungerar. De terapeuter som arbetar med denna typ av behandling observerar både stora och mer subtila förändringar hos sina patienter, men man kan föra en nyttig diskussion över teorin och mekaniken bakom denna behandlingsform.